Nyheter

Redivivas Stuteri

20181009

OBS.. Provar nytt typsnitt.. Om detta funkar och är läsbart så kommer hemsidan ändras. 

Kan ta ett tag att ändra allt så ha lite överseende..

 

Då var det en månad sen man uppdaterade här.. Det är väll dax att göra det nu!

Just nu händer det inte så mkt på hästfronten. Hästarna ska snart få gå över till sina vinterhagar efter ca 5 månader på sommarbete. Tror de kommer uppskatta upphalmad lösdrift och fri tillgång på hö. Det har varit ett väldigt bra höstväder ändå måste jag säga.. Lite blåsigt periodvis men annars bra växtlighet och temperatur för mina små.

 

Vi har hunnit med en premiering i Vara med Hällregn och Welfare. Welfares dotter Redivivas She's a Keeper fick sej oxå en bedömning. Domare var Morgan Johnsson. 

Först ut var Welfare. Hon är inte någon utställnings stjärna och tycker inte det är skitkul att åka. Men hon gjorde det hon skulle och tilldelades G. Valde att inte ta poäng på mina gamlingar.

Därefter var de She's a Keepers tur. Hon var lite bånglig och bus i kroppen men skötte sej trotts det fantastiskt bra. Hon fick poängen 

87789-39p. 

Hon var då faktiskt bara 7veckor gammal.

Hällregn passade på att ta tillfälle i akt o rulla sej i ridhuset medans jag visade de andra så när det var dax att byta hästar så hade hon fixat frillan själv kan man säga! 

Mitt inre kontrollfreak hade smått panik när jag insåg att det inte fanns tid att fixa utan de var bara gå in för att få en bedömning som hon såg ut.

Morgan kunde se förbi allt damm och gav henne väldigt fina ord. Att de var en väldigt väldigt bra häst osv.. Väldigt kul att höra. 

 

Jag har anmält till utställning i Stjärnhov. Men vi får se om det kanske blir att jag stryker. Hade varit väldigt kul att åka men jag vet inte riktigt om kroppen orkar just nu. Som det känns nu så planerar inte lillebror att stanna där inne till beräknat datum.

Men vi får se lite längre fram hur det blir och hur jag känner mej. 

Efter de fina orden om Hällregn så hade det varit väldigt kul att få en poängrad med sej hem. Och Ivan har utvecklats mkt både i kropp och huvud så han hade nog oxå kunnat visat upp sej mkt väl.. Ja vi får se helt enkelt.. 

Jag har även passat på att städa inför vintern i sadelkammaren. Hittade mkt både kastas och säljes. Men även en held del som jag upptävkte att de va dags att köpa nytt.. Sånt man förträngt att man behöver. 

Behöver köpa ännu en värmebalja, fler hinkar, krubbor.

Regntäcken,

fleecetäcken osv.

Storlek 95-105. 

Har ni så hör av er med vad och pris!

 

Vi har varit och ultraljudat Hällregn och Bambi oxå. Båda var dräktiga och långt gångna. Bambi ska ha mitten/slutet på Maj om vi räknat rätt. Ska bli så himla roligt men samtidigt sjukt läskigt efter vad som hände Milo. 

Bambi är konstaterad dräktig med Ivan. 

Hällregn känner jag mej inte lika lycklig över men det är som det är. Vi har inget datum men fostret var större än Bambis så tidigt är väll vad vi kan säga.  

Foster/föl försäkring är tecknad på dom båda så det känns iallafall skönt. Första gången jag tecknade en sån försäkring var vid UL av Miloin 2017. Idag är jag evigt tacksam för den försäkringen efter det som hände. Inga diskutioner. Jag visade upp intyg från veterinären och fick pengarna åter för vad fölet kostade mej.  Något jag i fortsättningen alltid kommer teckna. 

Nästa Tisdag går ett lass till med shettisar mot Markebäck för UL.

Då ska vi se om fröken Volupia är dräktig med Ivan. Vore enormt roligt eftersom jag lånar in hennes mage denna säsong men då hon släpptes till Ivan under välsigt kort tid så har jag inte för höga förväntningar. 

 

 

 

Kan vara så att stuteriet har spännande nyheter framöver så kika in så ni inte missar något.! 

 

 

 

 

 

 

20180910

Först och främst vill jag säga att från och med nu arbetar jag enbart med Agria djurförsäkringar. Kommer därför kunna ta imot nya som gamla kunder i större omfattning och hjälper er med era frågor och funderingar vare sej de gäller nyteckning eller befintlig djurförsäkring. Tveka inte att höra av er.

Mitt nummer är 073-025 57 09 och

min mail är malin.saxinhedberg@ombud.agria.se

Ni når mej alla dagar i veckan, vardagar som helger, 8-21, övrig tid får ni gärna smsa eller maila så ringer jag upp så fort jag kan.




Oj vad länge sedan det var jag skrev. Mkt har hänt och jag ska försäka sammanfatta så gott jag kan..  Äntligen börjar lusten, glädjen och orken infinna sej igen. Så värst mkt utställningar har det inte varit iår för vår del. Men några har vi bokat in i höst och ser redan fram emot 2019 års utställningar.

Lilla Stella är såld. Efter att hon nu i sommar som 1åring mättes till ca 74-76cm i mankhöjd så fick jag tyvärr inse att hon blir alldeles för liten för min avel och därför lades annons ut. En tjej här i Lindesberg var här och tittade på henne och Stella var precis som hon alltid är. En pärla. Tog in henne från hagen och in i stallet själv. Band henne på stallgången oh där stog hon.. Helnöjd över att all uppmärksamhet var på henne.

På dagen 2 Augusti flyttade hon och jag är så glad att hon hamnade så nära så man kan hålla kontakten och kanske hälsa på henne ibland. Hon kommer bli körponny men även träna trick. Kanske någon utställning i framtiden.

2 Augusti kl. 22 fölade Welfare. Ett stort och rejält stoföl. Hade andan i halsgropen när jag tittade över kameran. Men allt gick bra och de skötte allting själva. Fölning, hitta mjölkbaren, kissa och bajsa. Var först dag 2 som jag en kort stund kände oro eftersom Welfare plötsligt inte riktigt lät fölet dia. Mjölken hade runnit till och juvret var väldigt spänt. Vi fick hålla Welfare så fölungen fick komma till och tutta ur men sen var det inga problem så antagligen var det bara så spänt just då i början precis när det rann till.. Fölet heter Redivivas She´s a Keeper och det är precis som det låter en tjej som kommer stanna här på stuteriet.

Hon och mamma Welfare var på sin första utställning nu 9/9 i Grevagården. Det var Fjordhästföreningen som anordnade.

Domare var Håkan Erlandsson.

Welfare var först ut. Hon var lite orolig över vart fölungen var och gick därför med handbromsen i i såväl skritt som trav tyvärr. De skötte sej trotts allt väldigt bra båda två och mer träning så ska vi nog kunna plocka något poäng till i framtiden.

Welfare fick 88878-39p.

Lilla fölis som endast är 5veckor lyckades oxå knåpa ihop 39p fördelat på 88788.



Efter all torka som varit i sommar så kom äntligen regnet tillbaka. Betena har återhämtat sej bra och gräset har vuxit rejält.. Trodde ett tag att vi skulle va tvugna att fodra hö redan i Augusti men vi klarade oss. Himla skönt, man vill ju spara på fodret så gott de går tills det verkligen behövs. Även om jag tror att vi har gott å väl så det räcker och blir över.


Det har ju flyttat hit en liten ponny oxå.! En shettisdam på 18år. Hällregn heter hon. Flyttade lägligt nog hit på första dagen denhär sommren som det var ihållande hällregn från morron till kväll. ;)

Ett Omen? Ja kanske det..

Hela historien om Hällregn är för lång och komplicerad för att skriva här. MEN.. Hon skulle kort och gott avlivas.! Varför vet vi inte riktigt då hon är frisk men eftersatt. Mamma var på "chipturne" i ett stall där ett föl skulle signalementbeskrivas. Ägren berättar att mamma till fölet och hästen i boxen brevid skulle avlivas.

Mamma ringer efter besöket o berättar att hon blivit med sto och föl. Hon berättar i förbifarten att det var ett sto kvar som oxå skulle avlivas. Jag frågar vad det var och fick namn så jag kunde kolla stammen.

Hällregn är e. Chicago v.h. Woudal.

Chicago är visad med så mkt som 44p 3ggr. Han har vid 3 tillfällen erhållit 10p på Typ. Flerfaldig BIS vinnare.

Mor är Elit stoet Hälleluja. Hälleluja erhöll själv diplom som 3åring på 42p.

Hon har fått 7 levande föl. Av dessa är 3st Diplomston.

Jag kunde ju bara inte låta en fullt frisk dam i sina bästa år avlivas utan anledning. Hällregn är dessutom riden och körd.

Mamma berättade att ägaren misstänkte att tänderna var dåliga och att hon var en aning tunn. Jag svarar att jag kan ta henne och ombesörja att tänderna kollas samt en ordentlig vet.check..

Sagt och gjort.. Några dagar senare åker mamma ner och hämtar hästarna och jag hade fortfarande ingen aning om vad jag köpt.

Men tänkte att iomed att hon ska vara kanonsnäll så kan hon få gå som kör och ridponny om hon inte håller måttet för avel och utställning.

Dagen efter att de anlände hos mamma åker jag ner för att se vad jag skaffat mej för liten ponnydam. I boxen står en lite blyg och försiktig dam med snälla ögon. Det var väll det jag för dagen kunde se. Hon hade fina linjer men var full i mask  och bukig där efter men med synliga revben. Hovarna var vad det såg ut "panikverkade" och inte alls gjort av något proffs.


Hon fick stå inne några dagar med promenader i början innan jag släppte ut henne till de andra. Ville ju se att masken var bota ordentligt.

Släppte henne i hagen till mina elakingar och de var som om de var de mest naturliga nånsin. Hällregn gick rakt in i flocken. Hälsade och sen gick de alla och började beta. Jag som till och med fått sälja vissa ston motvilligt för att mina damer är riktigt elaka.! Inte ens ett skrik, inte ens lite spring. De va som hon hade sin plats från att hon klev in i hagen.

Härligt när det bara fungerar..!


Hovslagaren har varit ut till alla hästar.. Han fick ta en extra titt på Hällregns hovar och konstaterade även han att de troligt varit väldigt långa och att det kapats på måfå.. Han gjorde vad han kunde men kommer behöva en eller ett par gånger till innan de är helt som vi önskar.

Veterinären har även varit ut och kollat tänderna. Det fanns endel hakar men inget som inte gick att åtgärda på hemmaplan så det känns väldigt skönt. Då ska inte det vara något hinder i vinter.


Inom närmsta veckorna kommer vi åka och ultraljuda de två ston som betäcktes med Iwan iår. Det är ju först o främst stuteriets lilla "Bambi" Redivivas Dressed for Success.

Men vi har ju även lånat mage på Volupia v.d. Zandhoeve som är e. Friso v. Heuvelshof

ue. On the Rocks of Marshwood.


Vi håller tummar för att de blir två små föl här på stuteriet nästa år.



20180701


Har inte blivit så mkt uppdaterat sista månaden då det har varit så mkt annat som kommit imellan.

Hela dehär året hittills har varit en känslomässig berg-o-dalbana. Enormt mkt stress och oro.

Brukar inte gå ut med allt på media och håller gärna mkt för mej själv men man når tillsist en gräns.  Oron och stressen har inte bara rört hästarna utan även nära och kära som började redan i februari iår. Så nu tänker jag dela med mej av en liten del..

Fick ett otroligt tufft samtal om att min pappa var inlagd på lasarettet i februari. Ingen visste då vad felet var men vi visste att han var svårt sjuk. Hade inte mina systrar och hans fantastiska sambo varit observanta hade han kanske inte levt idag. Efter mängder av behandlingar och undersökningar visade det sej att han fått cancer.

Han var just då för dålig för att opereras men låg inne på US i Linköping och fick den absolut bästa vården. Samtidigt sitter jag ca 20mil bort med en provanställning (100%-tjänst) 2 små barn och kan inte bara släppa allt och åka.

Jag åkte ner så mkt jag kunde och jag bröt ihop mest hela tiden med rädslan att förlora min bästa vän och stöttepelare.

Han bättrade sej och opererades. Operationen gick väldigt bra och pappa repade sej varje dag. Dehär trycket över bröstet började lätta och blev så glad och tänkte att nu kan jag andas igen.

Pappa mår bättre hela tiden och jag är så evigt tacksam för US i Linköping och den kompetens som finns.. Tack vare dom och pappas otroliga styrka att återhämta sej har räddat hans liv.


Då kom nästa, det kan vara ärftligt. Vilket innebär att jag och mina syskon kan komma få det. Jag är skiträdd. Klart att det är bra av vi kommer få extrakontroller och att dom följer upp. Men jag rår inte för att det skrämmer mej. Tänker på det ofta och jag kan inte vänja mej vid tanken. Det har varit många månader av ovisshet.

Men att pappa mår bättre är oslagbart.!


Nästa bakslag var väll att min ork började försvinna. Jag kände mej som urkramad disktrasa.. Man ska försöka orka med jobb, djur och barn men att gå från sängen till soffan känns som jobb nog.


I allt detta har hästutställningarna varit min stora glädje och chans till att ladda batterierna igen. Min chans att bara få vara Malin en stund och att få göra det jag kan, utan prestationsångest och utan all oro.


Då kom kvarkan!!!

Jag förstod fort vad det var. Och jag förstod att det kommer bli ett jäkla jobb med isolering, sanering och så fölvak på det.

Det var bara att lägga känslor åt sidan och kavla upp ärmarna. Pratade med SVA för att få rätt verktyg från början.

Köpte Viskon S, en lufttrycks spruta, saneringoveraller, engångshandskar, baljor för fotbad och mkt mkt mer.

Skulle sätta igång dagen därpå då jag fick besked om kvarka på em och när allt var inhandlad var klockan mkt.

Ringde både distrikt och Strömsholm pga. min oro för fölet om det skulle komma.

6.30 morron där på sätter fölningen igång och som ni kan läsa nedan så gick det otroligt snett.

Strömsholm nästa och efter lite nytt hopp kommer telefonsamtalet om att hon har hyperlipemi.

Där känns det som att någon slår undan benen för mej.

Som att jag bara vill ge upp, men jag kan inte.!

Min älskade lilla häst, jag kan inte bara ge upp.

Jag skjuter undan alla signaler på att jag borde stanna upp och känna efter.

Efter 1 dygn på Strömsholm börjar jag förstå att Milo inte kommer bli frisk där innan pengarna är slut. Jag kämpar för att få ta hem henne och Strömsholm poängterar att hon kan dö. Jag beslutar att ge henne en natt till där. Mitt huvud och hjärta har världskrig med mej och jag vet inte vad som är rätt eller fel.

Jag tar trotts det hem henne.

Då följer 2 veckor med intensivbehandling tillsammans med hemmaveterinären. Jag ställer klockan på en gång i timmen de första 5-6 dagarna och sen trappas det ner med någon timma längre sömn. Jag får fantastisk stöttning och hjälp av så himla många på fb.

Börjar få hopp om att hn mår bättre när hon plötsligt en dag är jättedålig.. IGEN.. Åter igen ett slag i magen.

Nu gav jag upp.. Ringer veterinären för avlivning, hon kommer ut och tycker att har du kommit såhär långt så prova lite till.. TACK till den veterinären då du räddade livet på min häst som jag gav upp om för en stund.

Efter detta blev det bara bättre och bättre men vågade ändå inte riktigt glädjas. För i allt detta så va de oron över kvarkan oxå. Jag sanerade om och om och om igen, jag litade inte på mej själv att jag inte missade något. Jag kastade nästan all min utrustning i form av krubbor, hinkar, baljor, täcken, grimmor, borstar osv. för jag kunde inte va säker på att det inte var smittat.

Jag vågade inte ta i någon annan häst än Miloin under tiden för att veta att jag inte under några omständigheter smittade dom. Jag fick stå snällt utanför hagarna och titta på dom.


Efter att Isoleringen släpptes så kände jag lite glädje men bestämde mej för att ändå hålla mej hemma 4v till för att säkert se att ingen insjuknade.


Jag pratade åter med SVA och de påtalade att har inga fler insjuknat så kan du visa dej på träning, tävling och utställning igen. Glad och lättad anmälde jag Milo och Iwan.

Hade innan jag anmälde bestämt att jag kommer ta prov på Milo innan för att säkerställa att hon mår bra även på insidan.

Veterinären var ut i Måndags. Jag förklarade att jag nog behövde hälsointyg på mina hästar och veterinären fixade det.

Vi kom o tala om hästar och kvarka överlag.

Veterinären sa. INGEN kan veta till 100% att man har friska hästar. Åker man på utställning, tävling eller träning så är risken större att man får med något hem.. Men även om du aldrig lämnar gården med din häst så kan de räcka med att en häst går förbi hagen och frustar till för att dina hästar ska kunna smittas av EHV, kvarka eller vilken annan smitta som helst.

Så nej, jag kan inte till 110% svära på att mina hästar är friska. Men vem kan det?

Jag har dock gjort ALLT!!!! i min makt för att säkerställa att de är så friska som de kan bli genom att ta hjälp av veterinären för att göra en grundlig undersökning på att de inte visar några avvikelser överhuvudtaget vad gäller, andning/lungor, puls, hjärtslag, slemhinnornas färg och fukt, ögon, vätskebalans, hull osv. Inte att förglömma allmäntillståndet. Ingen häst har på 7 veckor visat några symptom på kvarka. OCH isoleringen är släppt, vi har dessutom passerat SVAs rekomendationer.

Jag kan inte göra mer.!! Även om mitt inre kontrollfreak hade velt ha 110% säkra svar.

Även om jag hade väntat ett halvår till nästa utställning så finns ju risk att de insjuknat i någon annan form av smitta till dess. Nu är ju chansen som störst att de är friska med tanke på hur täta veterinärkontrollerna varit...


Vid alla typer av tävlingar utsätter vi oss för stora risker av alla de slag. En av dessa är smittsamma sjukdomar.

Det vi skulle kunna göra för att minska risken är som jag tänkt på:


1. Ställ ett litet bord med handsprit åt domaren ifall att "hen" känner behov av att känna på en häst så finns möjligheten att sprita händerna imellan. Kan även va praktiskt för vatten eller något annat bra o ha för domaren.

2. Håll avstånd så gått ni kan.

3. Ta bort att rosettutdelaren sätter på rosetten på tränset eller grimman på hästarna. Ge den i handen och låt ägaren sätta den på sin häst själv.

4. Är du på en gräsbana så låt inte hästen stå å beta, ej heller pilla i ridhusunderlag eller mot sarj. Du vet inte om en smittat häst stått där innan.

5. Är du riktigt rädd för smittor så låt inte någon annan visa din häst som visat andra hästar innan..


Åter till ett bakslag..

I Fredags fick jag veta att jag har fått en sjukdom i sköldköteln troligt orsakad av all stress senaste halvåret tror läkaren.

Kan va kroniskt. Men förhoppningsvis i ett tidigt stadie så de kan kanske gå tillbaka av sej själv.

Det var där jag skulle ha känt efter långt innan och lyssnat på kroppen när jag fick hjärtklappningar, yrsel, huvudvärk och orkeslöshet.

Men de gjorde jag inte för jag var i full gång med allt annat... Jag känner efter sen..



Igår var det Utställning på Örsta Kulle i Kumla. Domare var Morgan Johnsson. Jag hade med Miloin. Frågade ansvariga om de ville se intyg iom att hon varit svårt sjuk tidigare. Men de fanns ingen anledning. Hon är lika frisk som övriga här så skriv bara under hästägarförsäkran.

En lättnad att inte bli dömd på förhand. En trevlig dag med god stämning och trevliga människor.

Milo visade sej från sin bästa sida och knep först klassvinst, BIR och tillslut res BIS på 99898-43p. Det är helt fantastiskt och den största seger för oss... Jag är så glad och stolt över henne. En riktig fighter..

Åkte hem med min stjärna och satte igång att bada Iwan, packa om bilen, fixa box och häst. Klockan var mitt i natten innan ja kom i säng..

Glad att jag kom iväg i god tid satt jag o funderade på gårdagen. Hur öppna alla var, hur mkt jag älskar utställningarna för precis allt det ger. oavsett resultat..


MEN


Idag blev jag påhoppad av en vuxen människa med många år i avel/utställningsvärlden och de knäckte mej verkligen. En person med riktigt fina hästar och ett stuteri som jag imponerats av. Jag blev så jäkla ledsen.

Jag kom till utställningen vid 10-10.30. Hade god tid på mej. Hittade en parkering lite ifrån de andra för att visa hänsyn både för Olofs skull så han kunde ligga i skuggan. Men även för den oro jag ändå förstår att folk kan ha.

Går och skriver in mej, rastar olof, kollar läget och pratar lite med folk på plats. Går tillbaka till transporten och ser att en till då ställt sej en bit ifrån mitt ekipage.

Jag får då ögonkontakt med personen och säger då vänligt

-Ja du va oxå smart och tog en parkeringsplats i skuggan.

Hon svarar

-Åh Nej de är ju du, DU har ju haft kvarka.

Jag blir förvånad då jag inte känner igen personen först men säger

-Ja de har jag haft men de är ju friskförklarade nu.

-Åh nej, Ja då har vi ju valt helt fel plats att parkera.

Jag svarar - Men jag har ju intyg på att de anses vara friska.

-Ja de hoppas jag! (Sen vände hon på klacken o går)

Tittar sen över axel i förbifarten mitt i det hon höll på med och säger

-Ta den inte personligt... lika snäsigt som innan.

Men va? tänker ja, hur ska ja annars ta det? Men ja säger ingenting.


Allt detta i en otrevlig ton. Jag blev så ställd. Jag fann mej inte och jag kände att de fanns liksom inget jag kunde säga.

Jag kände att jag var påväg att börja gråta där jag stod så vände mej om och gick bakom min transport.

Jag såg så mkt fram imot att få komma tillbaka på utställningarna där jag få må bra,släppa all stress, ha kul och träffa likasinnade.

Mamma kom, Jag står och fixar tränset när jag känner att jag vill bara åka hem. Går jag bak nu så kanske de kommer nya kommentarer eller blickar. Jag skämdes.

Den glädjen jag kände när jag fick klartecken av veterinär att jag kunde åka var som bortblåst.

Jag förvånas över hur elaka människor kan vara mot varandra.

Har man inget snällt att säga så säg inget alls..


Jag förstår oron som finns men FRÅGA mej istället. Jag kommer göra mitt allra bästa för att ge ett bra svar..  I det samtalet mellan henne och mej så fanns där ingen fråga alls, ingen undran, ingen nyfikenhet, ingen medmänsklighet eller förstående. Det gavs inte utrymme för mej att förklara någonting.

Jag fick en skopa skit och de va bara ta emot..


Tack till er i styrelsen som kom bort och pratade och uppmuntrade. Som uppmanade mej att lasta ur Iwan och genomföra dagen.

För att ni stog på er för min skull.. Jag är väldigt tacksam för det..

Inte bara för att resultatet blev strålande utan även för att bilresan hem hade varit tuff med allt som snurrade i skallen..


Jag är inte en person som bryter ihop över småsaker. Jag är stark och kan skaka av mej det mesta. Men dehär året har varit otroligt tufft. Jag har inte tagit upp precis allt här nu men några bitar av hela kakan!

Det jag vill komma till är att Va snälla mot varandra. Du har ingen aning om vad någon annan kämpar med varje dag. Vad de varit med om. Hur många ggr de rest sej efter att de fallit.. Du kanske tycker det är en skitsak men personen du säger det till kanske tar det helt annorlunda.

Du kanske är droppen som får bägaren att rinna över.


För mej blev det så idag. Möjligt att det för någon låter som en skitsak. Men med all stress och oro som hängt över under en lång tid.

För rädslan att vara sjuk och beskedet att jag blivit det pga stress.

Men trotts det glädjen över mina fantastiska hästar, segern över kvarkan och hoppet om att denna dag blir lika trevlig som gårdagens och alla andra utställningsdagar.


Det räckte med 3-4 enkla meningar för att förstöra det för mej..


Visst är jag otroligt glad och stolt över Iwans resultat och hans uppförande.

Men de va inte samma glädje som jag brukar känna.

Iwans fina poängrad blev 98888-41p och res BIR.

Otroligt vackra bilder både på Milo och Iwan kommer...


Väldigt fina priser och rosetter båda dagarna..



Tillsist... Otroligt stort tack till alla ni som visar medmänsklihet och förståelse..

Jag är inte en sån som ger mej så lätt och kommer inte göra det nu heller. Men vissa stunder i livet är mer prövande än andra...!






Tala är silver, tiga är guld.!















 





20180524

En liten tanke jag haft nu ett tag. Iomed att vi själva fått uppleva denhär jäkla kvarkan nu. 2st ridskolor har haft det i Linde före mej. Jag har fått massa hjälp och tips och råd från dessa 2 både om smitthantering men även sanering. Jag är evigt tacksam att det finns så mkt vänliga människor som delar med sej av sina erfarenheter.

Har även haft enormt mkt stöttning av andra shetlandsuppfödare som tycker det är stort av mej att "våga" gå ut med att vi har kvarka.

Jag tänker som jag svarat till de flesta. Det är väll en självklarhet.

 Jag har inget att skämmas för, kvarka kan drabba vem som helst, var som helst. Det är aldrig säkert att åka på utställning, hyra boxar, hyra transport, tävla hoppning/dressyr eller vad det än må vara.. Man tänker kanske att "Ja men jag låter inte mina hästar nosa på bajs" eller "jag klappar aldrig på andras hästar."

Men är oturen framme så räcker det med att en häst frustar som bär på bakterien och vinden blåser åt ditt och din hästs håll. Eller att någon kommer å hälsar på din häst som hälsat på en smittad häst.

Det är så himla lätt hänt och vi kan inte skydda oss mot allt..

Som jag skrivit tidigare. Kvarka är inte alltid synligt för ögat. Lika väl som att gult snor inte alltid är kvarka.

Finns inga regler utan undantag.


Jag har lärt mej enormt mkt under denhär resan och på ett sätt är jag tacksam för det.

Även om det såklart är jättetufft att vara mitt i det. Vi är på sluttampen av denhär kvarka resan och vi har klarat av det och hanterat det mkt bra. Och man går starkare ur det.


Något som dock skrämmer mej är alla som inte tar kvarka på allvar. Det är ingen lek. Det KAN om man har otur kosta hästen livet. I mitt fall gjorde det nästan det. Jag förlorade ett efterlängtat föl. Men framförallt höll jag på att förlora mitt drömsto.!

Kvarkan gjorde att hon slutade äta som ledde till hyperlipemi som ledde till att hon "kastade" fölet.


Min granne som drabbades av kvarka fick in det från ett försäljningsstall (större hästar). Hästen som tog med det visade inga symptom alls. För ögat såg han frisk ut. Men vid ansträngning forsade snoret ur näsborrarna. Han testades och konstaterades ha kvarka.

Säljaren informerades.

Säljaren menade att min granne kunde ju longera ut snoret och sälja, ingen skulle märka något och hon skulle inte förlora pengar.. Självklart gjorde hon inte så och hästen var så pass illa däran att han togs bort.


Och jag tänker då. Hur vanligt är det att man resonerar så. Kvarka är anmälningspliktigt. Men ända sättet att de blir offentligt är om man tar ut veterinär som redan vid misstanke anmäler till SVA. Är du tyst om det så vet ingen och därför registeras det inte någonstans.

Hur stort är mörkertalet. Hur många kvarkasmittade hästar finns det i landet som ingen vet om.


Visst kan det innebära att man som i mitt fall missar några utställningar, eller att man får veterinärkostnader eller att man inte kan sälja häst på ett tag iom isolering osv.

Visst kostar det pengar. Kvarkaprovet kostade med analys 1700kr ungefär per häst. Vi fick ju enhel del följdkomplikationer som ökade kostnaderna rejält för oss.

Har man verksamhet som min granne tex. så bör man som hon hade oxå ha en försäkring för sk. "inkomstbortfall".

Annars kan såklart följderna bli förödande och i värsta fall leda till konkurs.

Att ha skygglappar på och inte ta smittsamma sjukdomar på allvar hjälper ingen i längden. Det förstör din trovärdighet och ditt ryckte. Spelar ingen roll hur fina hopp eller dressyrhästar du må ha.


När jag säljer häst, åker på utställning, lämnar sto på betäckning osv. då vill jag att folk ska kunna känna sej trygga med det.

Jag vill att de ska veta att OM jag misstänker smitta/sjukdom eller liknande så skulle jag inte vara på plats.

Jag vill att andra utställare/uppfödare ska känna att är jag på plats så kan dom lita på att så vitt jag vet så är mina hästar friska och inte utsatts för smitta.


SVA har varit till väldigt stor hjälp och jag rekomenderar starkt att man vänder sej till dom om man har funderingar kring sjukdom och smitta, framförallt hantering av det.


Jag valde direkt när vi fick provsvaren om kvarka att gå ut med info, jag kontaktade berörda och SSS-styrese.

Jag vill poängtera åter igen att kvarka är en lurig smitta som inte alltid ger synliga symtom. Att anklaga någon tjänar ingenting till då man inte alltid ser/vet om att hästen man säljer eller köper är smittad. De kan ha kvarkabakterien ligga latent och att det bryter ut vid miljöbyte/Stress etc. och i det fallet behöver den inte smittat tidigare.

I mitt fall kan det mkt väl varit så.


Jag tror dock att vi är ett bra gäng shetlandsuppfödare ute i landet med en god kontakt och sammanhållning. Även om vi inte pratar med alla så har vi nog relativt bra koll på varandra. Möjligen tack vara facebook.

Tror att dessa "lurendrejare" är mer vanligt förekommande i storhästvärlden där marknaden är större och mer pengar att tjäna! Vad tror ni andra.?



Nu har jag fått gnälla lite. ;) Nu till något mkt roligare..! :D


**********************************************************************************


Jag vill passa på att tacka alla som stöttat oss i allt detta. Alla ni som sänt en tanke och kommit med tips och råd under Miloins resa.

Jag blev helt tagen av hur många som följt oss och stöttar oss i dehär..

Alla som peppat oss när det känts tufft.

Alla privatmeddelanden men fin omtanke, frågor och hjälp på traven.

Ni är guld värda allihop..!

Tack <3





20180523

Då har det gått mååånga dagar sedan senaste uppdateringen. Vi har kämpat på här med sanering av stall, transport och utrustning.


Miloin har haft endel både med och motgång. Hon har haft en rejäl febertopp som vi inte riktigt vet vad den berodde på. Men med ännu en spolning (för att va på säkra sidan) samt en omgång flunixin och penovet så verkar det som vi fick bort det. Hon fick sista omgången i måndags och har hållt sej pigg sen dess. Äter bra och dricker äntligen bra igen. Hon är pigg och göra lite glädjeskutt i trädgårdshagen då och då. Har trappat ner och tagit bort allt extra socker som betfor, äppelmos, druvsocker osv. Morötter o äpplen får dom ju ändå imellanåt utöver allt gräs.  Det har gått riktigt bra och inga misstankar om återfall.

Men hon skulle nog vilja gå ut i sommarhagen med de friska stona tror ja.

Vågar dock inte riktigt ropa hej än vad gäller hyperlipemin så hon får stå under övervakning ett tag till.


Iwan visar inga symptom han heller men han har oxå en egen hage för att vara säker. Miloin och Iwan kommer provtas framöver innan vi släpper dom med de andra och innan vi åker på några aktiviteter med hästarna.

Men efter konsultation med veterinär så har övriga hästarna klarat sej och kan därmed anses som friska.

De går på bete och jag längtar tills jag "vågar" ta i dom igen.

Just nu iaktar jag dom utifrån hagen och Tobbe får gå in om det är något som behöver åtgärdas då jag är den som hanterat och hanterar de "sjuka" hästarna. Alltså "Iwan"  och Miloin.


Ska man gå på SVAs rekomendationer så kan vi anse oss friska nu på måndag. MEN.. För att vi ska vara säkra så väljer jag att hålla oss isolerade till som jag nämnde tidigare när Iwan och Miloin är kollade vilket troligtvis kommer göras under v25.


Hästarna ser väldigt fina ut. Lilla Stella och Sokrates har dock väldigt mkt fölull som vi skulle vilja få bort men de släpper lite för var gång man går lös med mirakelkammen.

Bambi är så jäkla fin nu och jag skulle vilja ställa ut henne. Hon är redan klar för Such så igentligen skulle hon kunna få gå och bara gotta sej på betet. Miloin är oxå väldigt fin i kroppen trotts allt hon varit med om nu. Men hon kommer få vila och ta igen sej ett tag.

Stella och Sokrates gömmer vi nog ett tag tills vi fått bort all päls. Just nu ser dom ut som urtvättade lovika-vantar i pälsen.

Men kropparna ser fina ut på dom bägge två så ska bli väldigt spännande att se hur dom ser ut under all ull..

Welfare växer om magen så det knakar. Än dröjer det innan något föl kommer och det känns ganska skönt.

Känner att jag behöver återhämta mej efter allt som hänt de senaste veckorna och ladda batterierna lite inför nästa fölvak.

Iwan är oxå fin men har börjat springa lite och uppvaktar damerna från andra sidan vägen så lite har han dragit ihop sej.

Tyvärr.. För jag tyckte han klädde i några extra kilon. ;)


De som planeras betäckas med Iwan iår är iallafall:

Redivivas Dressed for Success "Bambi"

Volupia v.d. Zandhoeve

Kryddgårdens Cayenne

ev. Welfare van Gelre (beroende på när hon fölar)


Nu ska här läggas lite barn och gå en liten kvällsrunda hos hästarna.



20180510

Milo är förhoppningsvis på bättringsvägen. Hon togs i måndags hem mot Strömsholms vilja. Jag fick flera gånger påtala att jag är medveten om riskerna men jag har inte råd att ha henne kvar.

Miloin är försäkrad i Agria med 80.000kr i vet.vårds belopp. Första dygnet i "isoleringscell" kostade det 24.500kr, på 1,5dygn var vi uppe i lite över 34.000kr. Jag förklarade att om ca 4 dagar är vet.vården slut och Miloin kommer fortfarande behöva intensiv behandling. Jag måste ta hem henne.

Veterinären hämtade ett papper där jag skriver under att jag mot deras vilja tar hem min häst.

Jag frågar veterinären om hennes gulbruna flytningar i vulva och hon säger att det inte tittat där trotts att ja flera gånger påtalat att jag vill att hon kollas. Veterinären säger att dom inte tyckt det funnit någon anledning och har därför inte behandlat eller undersökt. Gulbruna flytningar var tydligen normalt även om jag själv inte upplevt det någon gång vid tidigare fölningar.

De säger oxå att jag behöver bara oroa mej om det blir mer.


En annan märklig grej var när jag lämnade henne på Strömsholm i isoleringen med kvarka så fick jag inte låna någon toalett utan fick gå ut o sätta mej i transporten. Jag fick parkera bil och transport precis utanför för att lasta ur och in direkt i boxen. Jag fick skriva in henne i dörren på gaveln om isoleringen med en från reseptionen som stog innanför med dörren på glänt.

Mkt hårda och bra regler tänkte jag.. Då kanske man kan känna sej trygg om man kommer med häst någongång som inte är smittad.

MEN...

När jag hämtade henne. Jag ringer när jag närmar mej Strömsholm till receptionen.

Reseptionisten svarar och jag förklarar att jag kommer för att hämta Milo, shetlandsponnyn med kvarka på isoleringen.

Okej.. Jag ber en veterinär komma bort till Milo om ni väntar där får jag till svar och tänker att det då blir samma "utskrivningsprocess" som vid inskrivning. Nej Nej..

Jag står och väntar, pratar med veterinären och hjälper till att hålla Milo medans dom ger medicin.

Frågar sedan om dom kommer ut med en kortläsare så jag kan betala eller om dom skickar faktura eller hur dom gör.

Får som svar att nej, du får gå runt o betala. Ni kan gå genom väntrummet o ta en kopp kaffe om ni vill när ni ska betala. MEN VA???

Vet inte om ni är med på hur det ser ut men när man går in i väntrummet så måste man gå igenom stallet där icke smittade hästar står för att komma till reseptionen!

Dessutom funkade inte mitt kort så då kunde dom skicka hem faktura istället..

Man blir ju mörkrädd..!


Jag skulle dessutom få e-recept på Penovet som jag skulle ge hemma. Milo skulle även ha någon typ av antibiotika som bara veterinär får ge varannan dag för det kan påverka njurarna negativt..

Jag frågar när hon ska ha vad och får som svar att det veterinären ger ska hon ha på morronen dagen där på för att de inte får bli för tätt inpå den förra.. Okej.. Men efter en stund kommer veterinären in och ger något. Jag frågar vad det är och får som svar att de är det veterinären ska ge.. Okej.. jag kände mej en aning förvirrad vilket kanske syntes för då förklarar hon att hon hade sett fel så hon kunde lika gärna få det då.

Jag frågar om jag får både penovet och veterinärens antibiotika på recept men det fick jag inte. Veterinärens kan bara veterinärer hämta.


Jag kör sen hem Miloin. När jag lastar ut henne ser jag en stor pöl med gulbrunt kladd i transporten och blir en aning orolig. Ringer distrikt för att tala om vad jag såg men iom att det inte hade doft kunde de vänta till dagen därpå.

Klockan närmar sej 18 så jag skyndar till apoteket för att hämta receptet på Penovet. Men där finns inget recept. Gaaah..

Ringer strömsholm men där vet ingen nånting för den veterinär som behandlat Milo har gått hem så jag får återkomma dagen därpå.

På morgonen dagen därpå ringer jag först Strömsholm om receptet. De visar sej att de hade hon helt glömt bort. Jag berättade om flytningarna men det fanns ingen anledning till oro för då hade hon behandlats hos dom.

Jag lägger på och ringer till distriktsveterinärerna vid 8.15 tiden. Berättar Milos historia och säger att jag vill att de kommer o ger henne den antibiotika hon ska ha. Tjejen i telefonen säger att veterinär kommer ringa mej snart. Kl.14.30 lite drygt ringer tjejen i reseptionen på distrikt upp och berättar att det antibiotikat har dom inte hemma. Men veterinären kan skriva ett RECEPT så kan jag åka till Örebro o hämta det.. Ja jag har ju inget val så de va bara kasta sej i bilen för en tripp till Örebro. Frågar när jouren börjar för jag misstänker att jag kommer få svårt att hinna. Får som svar att det är lite olika men ca 16-17. Lite olika alltså! Vad avgör när jouren börjar då? Helskumt tycker jag..

  Hemma vid 16.30, Vet kommer strax efter 17-tiden. Kollar igenom journalen från strömsholm samtidigt som jag berättar om de brungula flytningarna. Då säger veterinären att hon fått ett preparat på strömsholm som används mot livmoderinflammation.. Frågan är nu varför.. Har hon fått det fast hon inte behövde eller har hon behövt och fått fast veterinär inte lagt in det i journal. Det står ingenting varför hon behandlats med detta.


Vi bestämmer oss för att spola henne i brist på info från strömsholm. Men ja kände att jag inte törs chansa o riskera en livmoderinflammation på detta..

Vet. gav antibiotika i 2 dagar på hemmaplanen och idag är första dagen utan. Milo äter och dricker normalt. Hennes puls är påväg ner och tempen är åter på normala 37.8.


Idag har Milo dessutom bockat, skuttar, galopperat och travat runt här i hagen som aldrig förr så jag hoppas att det är påväg åt rätt håll nu!


2018-05-06

Har inte hört något från Strömsholm inatt och det hoppas jag är ett bra tecken!

Känner mej en aning bitter över provsvaren om hyperlipemi då jag påtalat min oro över detta flertalet gånger med flera veterinärer angående hennes dåliga aptit. Har dock fått en upplärning i hur kvarka fungerar och att det endast beror på det. Jag har rådfrågat flera olika veterinärer i närområdet men även ringt strömsholm som sa samma sak.

Kvarkan gör att dom äter o dricker dåligt vilket leder til att dom bajsar och kissar mindre. Ja de förstår ju jag oxå men i min värld kan det oxå leda till hyperlipemi. -Nej då.. De behöver du inte oroa dej för...

Och nu står vi där..

Jag är sååå arg på mej själv för att jag inte stod på mej och "krävde" ett blodprov för då hade vi kanske inte stått här nu med allt skit på samma gång.!


Jag har där emot legat och tänkt hela natten och kommit fram till en hel del måste jag säga!

Jag har bestämt mej för att så gått jag kan dela med mej av denhär kvarka cirkusen!

Hur vi går tillväga, vad jag köpt för bra att ha osv. Det är en hel jungel att hålla reda på.

"Som tur är" Finns det några här i närområdet som suttit i samma sits och som har enhel del råd och erfarenhet att dela med sej av..


Min inköpslista/Bra att ha lista:

Handsprit (bra att ha om tvål inte finns att tillgå just då)

HandTvål

 (tvålen dödar bakterierna bättre än handsprit så det är att föredra)

Vircon (köpt på granngården 1875kr)

Högtrycksspruta med pump till Vircon (inköpt på granngården 399kr)

Vinyl handskar

Baljor där fötterna ryms (köpt på Jula 39.90)

Skyddsoverall (köpt på Jula 39kr)

Sedan vi började misstänka kvarka så har vi "storterat" hästarna i sjuka och friska.

1års hingstarna står på bete så de kan anses friska då de är på sommarkollo och ej hanterats under perioden utan njutut av semestern.

De som inte visar symptom står kvar i sina hagar. Skulle någon visa symptom flyttas denna direkt till de sjuka hästarnas hage.

Det jag själv inte visste innan om kvarka är dehär med "snoret/varet" De behöver inte ha gult snor/var. De han ha vanligt vattnigt snor som vi hästägare då kanske inte lägger märket till eller tror bara är en förkyldning som lätt kommer bl.a. såhär års.

De kan oxå vara dolda smittbärare där de bär på smittan utan att visa symptom alls..

I detta fall med Milo var det så uppenbart och det är jag tacksam för.. Då vet vi och kan göra något åt det.

Men tänk alla hästar här i landet som går med dolda symptom. Otäck tanke.

Jag sanerar alla vattenkar, krubbor, redskap boxdörrar och handtag varje morron. Jag har köpt baljor som fötterna ryms i som jag fyllt upp med vircon som jag ställt vid varje stalldörr samt vid friska och sjuka hästarnas ingång i hagen. När jag går in eller ut ur stallet/hagen "doppar" jag fötterna i vircon för att i så stor mån det går inte sprida vidare smitta till nya platser. Just nu vet jag att stallet och sjukhagen är smittad och försöker så gått jag kan hålla smittorna där.

Kvarka viruset överlever INTE länge i naturen tack och lov..

Jag har köpt denna overall för att just göra det lite lättare för mej att skilja på sjukt och friskt.. Denna har jag när jag är i stallet eller håller på med sjuk häst.

Ska jag sen gå till de friska hästarna tar jag av mej denna och på med nya skor.



Uppdatering kommer senare om Miloin när jag vet mer vad som sker!


2018-05-05

En riktig jäkla skitdag rakt igenom kan man nog kalla denhär.

Eller de har de väll igentligen varit flera dagar av den sista tiden. Fick svar på proverna igår och Milo visade positivt för kvarka som vi misstänkte.

Dagen började tidigt.. Har under ett par veckors tid ställt klockan på varannan timme för att vaka på Miloin på nätterna. Och detta var inget undantag.

Vaknade av klockan kl.5 och Milo stog helt lungt o pillade lite i höt. Vaknade kl. 6-6,30 av att Elli (minsta dottern) gnällde och jag kollar på kameran och Milo stog då lungt stilla. Går på toa och går ner för att gör välling. När jag sen kommer upp är Milo orolig. Lägger sej och ställer sej om och om. Lägger sej på sidan och krystar. Jag sitter och tittar, hon håller på så några ggr.

Lägger sej och ställer sej lägger sej och krystar.


Känner att det tar lite för lång tid så jag klär på mej och går ut.. Milo trälar ett tag förbrilt men det kommer inget.

Jag ringer veterinären som är påväg till Örebro men vänder direkt. Lägger på och ringer mamma som har mer erfarenhet än jag vid komplikationer.

Hon krystade och krystade men de kom inte ens en blåsa.

Tillslut går vattnet och jag tänker att nu kanske det går lättare. Ser att det kommer två hovar och jag börjar lugna mej lite.

MEN.. Där är det stopp. Tvärstopp.!

Hon lägger sej och ställer sej och när hon ställer säg åker fölungen tillbaka in. Men när ja sen skymtar benen så ser jag något mer som till min stora fasa visar sej vara ett öra. Mamma säger då att det är dax att gå in och känna om ja kan lägga den i läge.

Milo är relativt upprörd och oroligt, Jag försöker med allt jag är värd att lokalisera vad som är vad med en häst som inte vill veta av mej vid det laget.

Hon får till en så kraftig krystvärk att hon lyckas få ut honom med benen över huvet, öronen först och mulen pekandes neråt..


Jag öppnar fostersäcken men fölungen reagerar inte.

Jag får tag i min handduk jag hade med och gnuggar och gnuggar. Jag försöker få ur fostervatten om han fått i sej det och jag försöker med konstgjord andning. Då ser jag hjärtslag och ja känner en aning hopp..

Veterinären ringer då och jag avslutar samtalet med mamma. Jag berättar att fölungen kom ut men helt fel. Som i "dykarställning". Att den inte andas men har hjärtslag.

Veterinären ber mej fortsätta med konstgjord andning då hon var bara minuter bort. Och när hon kom tog hon över.

Tyvärr hade han inga reflexer och efter att försökt med vad som känns som allt och i evigheter så får vi acceptera att de inte finns mer att göra.

Milo låg tyst och stilla under hela denhär tiden. Hon tittade på mej men de va som att hon förstod. Hon kom upp på benen men var medtagen och en aning svag. Hon var väldigt missnöjd och visade det tydligt. Veterinären gick in för att känna på livmodern.

Vi var rädda för ruptur. Den kändes dock fin. Hon var lite uttorkat så dropp gavs direkt.

Kollade sen pulsen som gått upp och temp som gått ner.. Inte alls bra..!

Veterinären frågade då om jag vill åka in med henne och jag väljer att göra det så vi inte står där och hon är för sjuk för att åka sen.

Linnea följer med mej tack och lov då jag va helt förstörd och rädd att inte kunna få in all info efter denhär kaosartade morronen.


Inne på strömsholm får vi gå raka vägen in på isoleringen iom hennes kvarka. Där tas direkt blodprov för analys. Hon får 10liter dropp till och en grundlig genomgång.


Det beslutas att hon ska få vara kvar och att de hör av sej när resultat av proverna kommit..

Åker hem med iallafall en lite bättre känsla än när vi åkte dit då hon var märkbart piggare än innan.


När jag varit hemma någon timme, hunnit bryta ihop ett antal ggr. Då ringer Strömsholm, provsvaren har kommit tillbaka och visar början på hyperlipemi..


************ALLA tips på hur man häver hyperlipemi tas ödmjukast imot!!!!*************


Det är så himla hårt, tufft och orättvist..!

Är det nu vi borde ge upp?


Nu sitter jag här vid datorn. Vrider och vänder på allt som hänt/händer, tankarna snurrar i huvet.

Kommer hon klara dehär? Något inom mej tror att det finns en chans och något säger mej att det är kört.

Pendlar mellan hopp och förtvivlan.!


Skulle behöva sova men hur ska man kunna göra det? Sitter o stirrar på mobilen o väntar på att de ska ringa.

Ringer dom nu så är det dåliga nyheter och jag önskar så innerligt att dom inte gör det.


Milo är så himla speciell på så många sett.

Hon är min första egna uppfödning under prefix Rediviva.

Hon är Gracias första avkomma i Sverige.

Hon är så fantastiskt vacker.

Hon är en kopia av sin mor både i utseende och sett och ni som känner mej vet vad Gracia betytt.

Jag kämpade i år för att kunna köpa tillbaka henne och första gången jag fick erbjudande kunde jag inte pga. separation.

De hann gå 4år till innan jag såg henne på annons igen och hade möjligheten att få hem henne. Äntligen..!

Sen den dagen har hon en given plats här hemma och en alldeles speciell plats i hjärtat..!


Tänk om jag kunde få ha lite medgång nu...



2018-05-04

Då var det dax för årets fölningssäsong att dra igång. Det började inte riktigt som vi önskat. Miloin har sedan ca 2 veckor tillbaka stått inne på nätterna med kameraövervakning då hon började visa tecken på att fölningen sakta men säkert närmar sej. Och eftersom vi har vattendrag och diken i hagarna så vill jag inte att fölningen sker oövervakat ute. Dagtid har hon en egen hage att strosa i där vi har bättre uppsikt över henne.

Miloin har sedan drygt 3dagar tillbaka inte riktigt varit sej själv. Till en början trodde jag det berodde på att fölningen var nära då hon fullständigt sprutar mjölk.

Hon är "loj" vilket inte är likt henne så för 2 dagar sedan lät jag henne stå inne under övervakning hela förmiddagen då vi hade busväder med regn och blåst.

Hon bajsar då inte på hela fm. och åt ingenting alls, då började oroa mej att de kan vara hyperlipemi. Hon tillhör ju trotts allt "riskgruppen" om man googlar lite. En aning högt hull och första fölet, 10år.

Jag byggde en provisorisk gräshage åt henne. Åkte och köpte betfor, B-vitamin, morötter och druvsocker.

Kom hem och släppte ut henne i gräshagen. Står kvar en stund för att se hur hon beter sej när jag helt plötsligt ser att hon sänker huvudet och börjar pilla i gräset. Hinner precis tänka YES när det börjar välla ut "snor" ur näsan, hur mkt som helst och från ingenstans.

Eftersom vi senaste åren haft enhel del kvarka utbrott i länet så var det det första som slog mej och medans jag stog där ute i hennes nya hage så tar ja upp mobilen och ringer veterinären, ber dom komma och ta prov för kvarka.

Distriktsveterinären som jag talar med tycker att det kan vänta till morgondagen då det inte i hans öron låter som ett "akutfall" och därför inget fall för jourveterinären.

Övriga hästveterinärer har vid dehär laget redan stängt sina mottagningar för dagen.

Jag ringer Strömsholm då jag oroar mej för en ev. fölning, hur hon ska klara det och om fölungen kommer överleva detta. Veterinären lugnar mej men hänvisar till distrikt om det tillstöter komplikationer.

Jag ringer då återigen till jourhavande distriktsveterinär och säger att om fölningen startar så vill jag gärna att han kommer och hjälper mej då jag känner oro för Miloin och hur hon ska klara detta.

Får då som svar att han inte vill bli uppringd om det inte är akut då han försöker sova på nätterna.!


Inget föl i sikte under följnde natt men anade rörelser i magen. Går upp med tuppen. Äldsta dottern är hemma då hon kände sej hängig.

Ringer alla tänkbara veterinärer i kommunen men få svarar. Skickar sms till flera av dom. Ringer som sista allternativet distrikt som då säger att de bara ska dricka upp kaffet så kommer de. Bra tänker jag. Klockan är då strax före 10.

Kl. 13 ringer den veterinär upp som jag helst av allt ville skulle komma hit då jag vet att hon hade hand om det senaste kvarkautbrottet här i Linde och var en klippa i det fallet.

Hyser stort förtroende för henne. Hon kommer ganska snart till mej och jag avbokar distrikt som ännu inte dykt upp eller hört av sej.


Veterinären tycker att det ser ut att kunna vara kvarka men vill inte säga säkert förns vi ser vad provsvaren visar. Hon berättar att kvarka helst ska läka ut av sej självt och att antibiotika oftast bara förlänger sjukdomsförloppet.

Finns även en möjlighet att det är det som kallas för "falsk kvarka". Det har samma symptom som kvarka men är inte det.


Tills vi vet vad detta är för något så håller vi oss helt och hållet isolerade. Vi kommer oavsett resultat ligga lågt och sanera stall, utrustning och hagar enligt konstens alla regler.

Alla vattenkar och foderhinkar saneras dagligen från och med igår. Och hästarna är indelade i friska och sjuka. Iomed att Milo är den ända än sålänge som visar symptom så anses alla de andra friska tillsvidare och hålls därför avskilda med stor försiktighet.


OM det visar sej vara kvarka så kan man inte idag säga säkert var smittan kommer ifrån mer än att det sannolikt inte kommer från de tidigare kvarkafall som varit i Lindesberg. Vi har ju varit på en hel del hästrelaterade utflykter och kan ha fått med något hem den vägen.

Veterinär och SVA begär info om detta och det har dom såklart fått.

Inkubationstiden är normalt 3-14 dagar.


Just nu i skrivandets stund så sitter jag i köket och väntar på att veterinären ska ringa med en gnällig, kräksjuk minsting i knät och enorm oro för Milo.

Hoppas SVA har svar idag. Om inte får vi vänta till måndag. Vore så skönt att veta så man vet vad man har att stångas mot. Är det inte kvarka så behövs behandling sättas in.

Miloin står under ständig övervakning. Hon står utanför fönstret i sin nya gräshage. Petar i sej lite gräs och har lyckats få i henne lite betfor mineraler och b-vitamin.

Mjölken sprutar och fölningen är nära. Klarar sej fölungen kommer den troligtvis få heta

Redivivas Theracough eller Redivivas Cocillana-Etyfin.

Lite eroni i allt elände.


Kommer uppdatera här hur det går, vad det är och hur vi går vidare i allt.

Iomed dehär med Miloin och all smitta som florerat senaste tiden runt om i landet så har jag beslutat att inte åka med några av mina ston till utomstående hingstar iår och kommer heller inte ta imot några ston säsongen 2018.


Vi tar detta på största allvar och vi ska först och främst se till att alla hästar är 100% friska innan vi planerar något för framtiden.

Har ni några tips och ideer vad jag kan göra för Miloin så PMa gärna via FB. Undrar ni över något så hör av er.!


2018-04-15

Då börjar det likna en hemsida dehär. Lite småfix kvar men annars är nog allt snart på plats.


Ska bli kul att äntligen komma igång med hemsidan trots att många numera håller till via facebook. Här finner ni ytterligare fakta om mina hästar och vad som händer.

Vi har hunnit med 3st utställningar redan detta år. Iomed att två av mina ston är dräktiga så är valet av hästar som får åka med ganska begränsat. Så Bambi är den vi åkt med.

Först var det ÖPAF som anordnade en utställning i Mars. "Bambi" fick följa med. Domare var Alf Johansson.

Bambi började utställningsåret fint och slutade som BIR bland shetlandsponnyerna. Det var en lång och kall väntan till BIS finalen men det var det värt.

Bambi slutade som res-BIS med 42poäng.


Andra utställningen var i Kristinehamn.

Bambi var taggad och mer i luften än på backen. Hon lyckades trots det gå som 2a i ringen som nybliven 4åring med fina poängen 99798-42p och där med klar för sitt

SUCH


3dje utställningen var i Tranås.

Klassen för 4åriga och äldre svarta standardston var enormt stor och fin.

 Bambi knep där en 3dje plats i rangeringen med 98789-41p och kommentaren av domaren att hon har en framåtgripande trav som är vägvinnande och i uppförsbacke.


Den 7 April bar det iväg till Mullsjö för att titta på hingstpremieringen men även leverera ett av stuteriets ston till sin nya ägare. Hayley köptes in som tänkt avelssto till stuteriet men det visade sej snart att hela flocken gick imot henne. Hon fick inte vara med alls och jagades runt i hagen. Hayley är dräktig med hollänska hingsten Hashtag v. Stal Polderzicht.

Det är så himla tråkigt när det är osämja i flocken och trotts att det tog imot var jag tvungen att ta beslutet att låta Hayley flytta.

Hayley är dotter till stuteriets Welfare van Gelre.

Hayley fick ett toppenhem och vi önskar Hayley och hennes nya ägare all lycka tillsammans. Hayley kommer synas i utställningsringen framöver och det känns himla kul.


Väl på plats i Mullsjö så kikar jag och min mor på alla vackra hingstar. Vissa fastnar mer än andra och de fanns endel ögongodis.

Bland annat fastnade jag för Jenny Gunnarssons (Bobergs stuteri) vackra Bobergs Limerick. Fantastiskt vacker liten minihingst.

Bland standardhingstarna hade jag en som hjärtat klappade lite extra fö. Iwan v.h. Aeghterhuus. En 3årig hingst med lite kvar att växa i men i mina ögon ändå så komplett.

(vill inte ha dom "för satta och färdiga" i så ung ålder).

Mamma sa flera gånger -gillar du honom så köp honom, -han är ju tillsalu. osv.

Jag skakade av mej men ägnade resten av dagen åt att titta och fundera.

Han godkändes på fina 88889-41p


När premieringen var över var det dags att lasta över mitt nyförvärv Gläntans Sokrates som Magnus på Gläntans Stuteri tagit med.

En svartskimmelhingst född 2017

 e. Almnäs Tarpan

 u. Bäckens Savanna.

En unghingst med en stam to die for i mina ögon och dessutom färgad. Vi får se vad det blir av den killen i framtiden men han ser lovande ut tycker jag.


Väl hemma fortsätter funderingarna kring Iwan.

Efter lite diskuterande med gubben så bestämde vi oss för att dehär var vad jag letat efter. Jag tror att han kommer passa mina och andras ston väldigt bra både exteriört och stammässigt.

Nu står han äntligen här hemma och det känns så overkligt.. Så länge som jag letat efter en hingst med alla de kvaliteer jag önskar och nu står Iwan här.

Målet är att han ska köras in framöver men först o främst ska vi lära känna varandra.


Våra närmsta planer framöver är att invänta årets första föl. Det är Miloin som ska föla i skiftet April Maj. Vi håller på att installera kamera i fölboxen och snart ska damen få börja gå in nattetid.

Hon har börjat fylla juver men än känns det som det är en stund kvar innan det är dax.